Det börjar bli dags….
Betäcka eller inte betäcka – det är frågan. Svensk travsport behöver alla hästar sporten kan få. Men har jag råd?
Att välja hingst är bara kul, jag har råd också, till en viss nivå visserligen, men det finns fina hingstar att välja mellan.
Jag har råd att hålla dräktigt sto, sedan förhoppningsvis blir det föl och det klarar både företag och plånbok också. Även en ettåring går att rymma i affärsplan och budget.
Men sen. Då börjar allvaret, till tränare för inkörning och uppträning, premielopp eller premiechansning beror på känslan, kval likaså. Någonstans härefter behöver investeringen ha en chans att betala sig. Jag skriver chans för vi har med levande individer och inte robotar att göra. Men har allt gått enligt plan och egen önskan att inte starta som tvååring uppfyllts ska nu uppfödning nu vidare ut i tävling.
Men medan alla kostnader har ökat har prispengarna inte följt efter. Kan till och med kan vara sämre än för 10-20 år sen beroende på bana och tävlingsdag.
Så här kan vi inte ha det. Intjäningsförmågan, eller möjligheten till det, måste öka. Annars kommer ännu färre att kunna hålla häst och erbjuda ATG något att arrangera spel på i framtiden. Och utan hästar, ja, ni fattar. Lägg därtill förväntade ökade kostnader för foder, drivmedel med mera som hästägarna lär få betala så blir än värre.
Domedagsprofetia? Ja. Och steget dit är inte långt.
Det går framåt
Nu ser vi fram emot sommaren. Efter 1,5 års vila efter operation är Crystal Kiss igång igen. Så här långt ser hon jättefin ut men det är så klart en lång väg än.
Hon inte alltid lättkörd så vi har tagit hjälp av Mats som har tålamod och lätt hand när hon stökar i bakvarv.
Men i rätvarv flyter allt fint.
Crystal Kiss med Mats Karlsson i vagnen. Med ljud på får ni tiden också 😊
Det tog sig….
Och det tog sin tid men det blev ett hingstval till Miss Sharapova till slut. Executive Caviar. Går allt som det ska och som det gjort hittills går dräktighetstiden ut om knappt en månad. Rund och hungrig är hon…
Att välja hingst
Nu är tiden på väg att rinna ut. Som vanligt. Det handlar våndan att välja hingst. Rätt hingst.
Vissa är stenklara på sina val snabbt och i god tid. Jag är sen i starten, funderar och kollar, om och om igen. Läser stammar, fråga kollegor, granskar statistik och tänker. Det tar tid, både hela vintern och halva våren.
Men nu måste beslutet fram. Andra ordentliga brunsten är redan passerad, nästa brunstperiod på gång.
Så jag rabblar gång på gång – Make It Happen? Executive Caviar? Quite Easy? Prodigius? Tobin Kronos? Hard Livin?
Snart, snart måste jag ha svaret…
Vilket sto? Miss Sharapova e. Super Arnie-Fly May-Flying Irishman.
Har ni andra idéer? Hit me!
På banan igen!
Det får bli lite skämskudde här. För det är alldeles för långt mellan inläggen. Vanligtvis är man ju rätt snabb på tangenterna när det går bra. Men inte jag inte.
Nu får det dock bli ordning. För här har det blivit fem starter och två segrar för Crystal Kiss, också känd som LillaFröken e. Make It Happen och Miss Sharapova.
Karriären inleddes med två raka galopper även om debuten trots det slutade med en fin upphämtning och en fjärdeplats på Årjäng.
I nästa start på Färjestad slog hon på två galopper, först störd kort efter start, sedan galopp på upploppet. Jag tyckte kusken, läs Magnus Jakobsson tillika tränare, körde bort en tredjeplats i det läget och tyckte han kunde minska nästa tränarfaktura med motsvarande ett tredjepris 🙂
Då skrattade han och sa att han tyckte det var billigt: ”Jag hade ju vunnit om hon inte hoppat!”
Jaja, sen gick det bättre. Men det krävdes vanliga järnskor runt om och autostart. Då gick det som tåget. Två raka segrar blev det – en på Färjestad och en på Bjerke.
Sen for vi till Axevalla. Med järnskor, men voltstart. Galopp igen kort efter start men en otrolig upphämtning som höll till en tredjeplats.
LillaFröken – hon bjuder verkligen på toppar och dalar – men hon är ändå alldeles alldeles underbar.
Tack också till Rudolf som sköter, Jeanette som bidrar och Magnus som man får vara vara lite störig hästägare mot ibland.
Lillasyster på inkörning
För ett par veckor sen var det dags för Lillalillafröken – Kiara Kiss- att börja skolan. Den här gången är det Jonas Moberg http://www.stallmoberg.se/ som fått förtroendet att köra in och börja uppträningen. Hans resultat talar för sig själv och en av de som gått i hans skola är färska Oaksvinnaren Diana Zet. Därmed verkligen inte sagt att jag har en potentiell häst för årgångsloppen. Men drömmen lever om en klassisk seger. Som hos de flesta 😊 
…och sorgebarnet galopperade bort sig
Ja, nu var det två år sen men vi tappade väl lite blogginspiration där och då på Årjäng.
Någon mer start har det inte blivit sedan dess även om vi tränat vidare i perioder. Just är han mer ridhäst än travhäst.
Ett tyngre sorgebarn blev I’m Magic aka Lilleman. Karriären blev lysande men kort med sex segrar, en andra- och en fjärdeplats på åtta starter. Sen ville han inte längre vara med. Så nu har han haft semester ett år för att sakta börja tränas under sadel. Så småningom får vi se om han vill vara med igen.
Men ny starthäst är på gång – 4-åriga Crystal Kiss e. Make It Happen-Miss Sharapova-Super Arnie. Kvalade i början på augusti och start planeras inom kort. En egen uppfödning som sedan förra året är i träning hos Magnus Jakobsson.
Så här såg det ut när Lilleman valde spets och slut 23 augusti 2016. Vilken känsla – .den skulle alla få känna!
Som vi väntat…
Vi har hoppats, hoppats och hoppats. Nu ser det ut att bli av. Start alltså för ”sorgebarnet” Valnes Fernando.
6-åringen har alltid sett jättefin ut men samtidigt liksom sprungit med handbromsen i. Varför har vi hittills inte riktigt kunnat sätta fingret på.
Men nu äntligen ska det bli start av. Årjäng imorgon. Har inga andra förhoppningar eller drömmar än att komma runt i god stil. Bara det är en seger. Så håll en tumme för Valle!
I’m Magic gjorde årsdebut på Romme med seger efter ledning från start till mål. Upprepade det konceptet på Färjestad ett par veckor senare för att sedan gå ut i V86 på Vaggeryd. Skötte sig med den äran och löpte dött lopp om andraplatsen. Efter det är han tyvärr behandlad men vi får hoppas att han snart är fräsch och fin igen.
Oavsett har han varit en fantastisk källa till glädje. Inte bara för pengar och vinster utan för känslan att få ynnesten att ha fött upp och ha en sån fin häst oavsett hur långt det bär.
Mycket trav blir det…
…just nu iallafall.
Efter Romme på fredag blir det Färjestad på måndag. Då sker något annat som det hoppats stort kring men som varit mer tveksamt om det skulle bli verklighet.
Då är det nämligen dags för Valnes Fernando att försöka kvala igen. Sexåringen efter
Quatre Juillet-Astrid Zonett har inte startat sedan kvalet som tvååring.
Men den som väntar på något gott kanske inte har väntat förgäves på en häst där det krånglat med knän, annat i kropp och knopp och som sprungit med handbromsen i.
På måndag får vi se om den store fuxen släppt bromsen på riktigt.
Mot årsdebut
Elitloppshelgen 2012 föddes den här lille piggelinen. Ja, så pigg var han ju inte sina första månader då vi hade klippkort på hästsjukhuset och ingen trodde nog att det skulle bli starthäst av honom. För den (väldigt) minnesgode som läst bloggen tidigare föddes han med för litet struplock så mycket av mjölken hamnade fel.
Men det växte uppenbarligen bort för nu är det dags för årsdebut. Just det. Årsdebut. Det betyder att han äntligen kom till start fjol som 4-åring. Och vilken debut han gjorde då på Årjäng med seger på 15,8am. Den segern följdes upp med ytterligare tre segrar innan året avslutades med en fjärdeplats.
Efter behandling, vila och vinterträning är det nu dags för årets första start. Romme. Huah, typ 35 mil hemifrån. Men är man hästägare ska man vara på plats. Det är ju det som är grejen. Oavsett hur det går. Känslan att vara med när ens häst ska tävla går inte riktigt att beskriva, möjligen som en blandning av Gundes ståpäls och ett nervpirr som ger illamående light när ekipagen kör ut till defilering.
Så på fredag håller vi alla tummar för Lilleman och Magnus. Och Rudolf förstås, som passar pållen.
Fölbloggen 